Omnium

Omnium (från latin omnium "av allt" eller "alltings", genitiv av omnia, "allt") är en typ av mångkamp inom bancykling vilken består av fyra delgrenar som avgörs samma dag. De fyra delgrenarna är i den ordning de genomförs:

Scratch: 10 km (damer 7,5 km till och med 2024).

Tempolopp: 10 km (damer 7,5 km till och med 2024).

Elimineringslopp: Sträckan beror av antalet deltagare och banans längd.

Poänglopp: Herrar 25 km, damer 20 km.

Slutplaceringen i tävlingen avgörs av en poängsumma där poäng erhålls i varje delgren enligt:

• I de tre första delgrenarna får vinnaren av grenen får 40 poäng, tvåan får 38, trean 36 och så vidare (två poäng mindre per placering) ner till tjugonde plats (2 poäng). Deltagare som inte placerar sig bland de tjugo främsta i en delgren, men fullföljer denna, erhåller en poäng. Om en deltagare tappar två varv på klungan i scratch eller tempolopp utgår denne ur det aktuella loppet (men är kvar i omnium-tävlingen), erhåller sin placeringspoäng men med ett avdrag på 40 poäng (exempel: om en deltagare blir upphunnen av klungan för andra gången och utgår, och det då blir 19 deltagare kvar, det vill säga kommer på tjugonde plats, vilket ger två poäng, blir poängen för denne i loppet -38.)
• I det avslutande poängloppet erhållna (eller förlorade) poäng.

Högst poängsumma vinner. I det fall två, eller flera, deltagare hamnar på samma slutpoäng avgörs deras inbördes placering av deras placeringar i den sista spurten i poängloppet (det vill säga dettas målgång).

Mellan varje delgren är det, "om möjligt, minst 30 minuter paus".^[1]

I det fall att antalet anmälda deltagare överstiger banans kapacitet skall kvalificeringsheat köras i form av poänglopp.^[2]

Omnium infördes vid europamästerskapen 2010 (både för herrar och damer). Dessförinnan fanns det två olika omniumtyper vid EM: sprintomnium (infört 1995 för herrar och 2008 för damer) och uthållighetsomnium (infört 1995 för herrar och 1997 för damer). Vid världsmästerskapen har omnium ingått sedan 2007 för herrar och 2009 för damer. Vid Olympiska spel infördes omnium 2012 för både herrar och damer (och ersatte då poänglopp och individuellt förföljelselopp).

Söndagen den 13 maj 1917 kördes den första mångkampen på velodromen Parc des Princes i Paris. Den kallades "L'Omnium" och arrangerades av sporttidningen L'Auto på initiativ av dess chefredaktör Henri Desgrange som startat det första Tour de France fjorton år tidigare. Det var tre deltagare (en sprinter, en stayercyklist och en landsvägscyklist) som möttes i tre grenar: 1333 m sprint (två varv på den 666,66 m långa banan), ett tiokilometers stayer-lopp (med motorcykelpace) och ett tjugokilometerslopp som hade pace av tandemcykel. Loppet, som vanns av fransmannen Georges Sérès (som blev tvåa, etta och tvåa, vilket gav sammanlagd platssiffra fem), blev en succé.^[3]. Fler lopp arrangerades, på allt fler platser, och en fjärde gren tillkom, individuellt förföljelselopp – men formatet varierade och andra grenar, som elimineringslopp och poänglopp, ingick från och till.^[4]

Efter andra världskrigets slut organiserades omniumtävlingar som kallades "europamästerskap", men dessa hade ingen officiell status och dessutom var de öppna även för icke-européer. Från 1946 till 1959 hölls fjorton sådana inofficiella EM, sju av dem vanns av Rik van Steenbergen och bland andra deltagare finner man namn som Fausto Coppi, Ferdi Kübler, Louison Bobet och Hugo Koblet. 1959 bildades organisationen Union Européenne des Vélodromes d’hiver och det första "officiella" europamästerskapet (även detta vunnet av van Steenbergen), kallat "europeiska vintermästerskapen" - hiver betyder "vinter" och mästerskapen hölls inomhus (varje vinter, men ibland före, ibland efter, nyår, vilket gjorde att det vissa kalenderår hölls två mästerskap och andra inget). Den störste inom omnium var sedan Patrick Sercu som från 1965 till 1980 vann elva europamästerskapstitlar, ofta genom att slå Eddy Merckx (som dock blev europamästare 1975). 1972 erkändes dessa europamästerskap av UCI och de arrangerades därefter av FICP (Fédération Internationale de Cyclisme Professionnel) till 1990 då Europeiska cykelunionen, UEC, bildades (och europamästerskapen upphörde att arrangeras – det sista mästerskapet hölls i december 1990^[5]). Innan dess var tävlingarna fortfarande öppna även för icke-européer (vilket framgår av att, exempelvis, australiern Danny Clark blev europamästare fem gånger från 1978 till 1987).

Uthållighetsgrenarna hade dominerat omnium (poänglopp, elimineringslopp och förföljelselopp var då tävlingarnas "hörnstenar") och 1995 beslutade UCI/UEC att europamästerskapen i omnium skulle återinföras och att det skulle avhållas två olika mästerskap: Ett "sprintomnium", bestående av keirin, eliminerinsgslopp, flygande varv (ett tidslopp med flygande start over ett banvarv) och ett individuellt sprint-lopp, samt ett "uthållighetsomnium", bestende av elimineringslopp, poänglopp, scratch och individuellt förföljelselopp.

Omnium infördes i UCI:s regelverk 2006 och det första världsmästerskapet i omnium för herrar hölls 2007.^[6]

Då kördes tävlingen på en dag och bestod av, i ordning:

200 m individuellt tidslopp med flygande start

Scratch 5 km

Individuellt förföljelselopp 3000 m (utan finalomgång)

Poänglopp 15 km med sex spurter

Tidslopp 1000 m

För damer infördes Omnium vid VM 2009.

Slutplaceringen avgjordes av den sammanlagda placeringssiffran för de ingående grenarna. Vinnaren av en delgren fick en poäng, tvåan två etcetera... och den med lägst poängsumma vann.

Indelningen i två olika europamästerskap (sprint och uthållighet) fortsatte dock till och med 2009.

Efter världsmästerskapen 2010 ändrades reglerna och tävlingen fördelades på två dagar med tre grenar varje dag enligt:^[7]

Flygande varv (ett varvs tidslopp med flygande start)

Poänglopp (herrar 30 km, damer 20 km, antal spurter beroende på banvarvets längd)

Elimineringslopp

Individuellt förföljelselopp (herrar 4000 m, damer 3000 m)

Scratch (herrar 10 km, damer 7,5 km)

Tidslopp (herrar 1000 m, damer 500 m)

2011 ökades scratch-loppen till 15 km för herrar och 10 km för damer.^[8]

Från juni 2014 ändrades den inbördes ordningen mellan grenarna och poängloppet ökades till 40 km för herrar och 25 km för damer. Därtill ändrades poängsystemet för delgrenarna så att, i stället för att räkna placeringssiffror, vinnaren av delgrenen (ej poängloppet) får 40 poäng, tvåan 38 etcetera, till vilken poängloppets poängsumma läggs, och flest ihopsamlade poäng är vinnare.^[9]

Scratch (herrar 10 km, damer 7,5 km)

Individuellt förföljelselopp (herrar 4000 m, damer 3000 m)

Elimineringslopp

Tidslopp (herrar 1000 m, damer 500 m)

Flygande varv (ett varvs tidslopp med flygande start)

Poänglopp (herrar 40 km, damer 25 km, antal spurter beroende på banvarvets längd)

Till och med 2016 bestod omnium-tävlingar av sex delgrenar, men detta år ströks de tre korta sprintgrenarna och tempoloppet infördes i deras ställe. Detta för att UCI ville lägga tonvikten inom omnium på uthållighetsgrenarna med masstart för att få en bättre balans mellan de olika typerna av grenar i schemat vid mästerskap (exempelvis kan heat/finaler i sprintgrenar, som bara tar några minuter per lopp, köras i de pauser som uppstår mellan de olika delgrenarna i omnium).^[10] Dessutom gick man tillbaka till att köra alla delgrenarna samma dag.

2024 belsutade UCI att sträckorna i damernas scratch- och tempolopp skall vara desamma som herrana kör (det vill säga 10 km i stället för 7,5 km) från och med 1 januari 2025 (men distansen i poänglopp - herrar 25 km, damer 20 km - förändrades ej).^[11]

År	Herrar			Damer
	Guld	Silver	Brons	Guld	Silver	Brons
2012	Lasse Norman Hansen	Bryan Coquard	Ed Clancy	Laura Trott	Sarah Hammer	Annette Edmondson
2016	Elia Viviani	Mark Cavendish	Lasse Norman Hansen	Laura Trott	Sarah Hammer	Jolien D'Hoore
2020	Matthew Walls	Campbell Stewart	Elia Viviani	Jennifer Valente	Yumi Kajihara	Kirsten Wild
2024	Benjamin Thomas	Iúri Leitão	Fabio Van den Bossche	Jennifer Valente	Daria Pikulik	Ally Wollaston

År	Herrar[12]			Damer[13]
	Guld	Silver	Brons	Guld	Silver	Brons
2007	Alois Kaňkovský	Walter Pérez	Charles Bradley Huff	Ej instiftat
2008	Hayden Godfrey	Leigh Howard	Aljaksandr Lisouski
2009	Leigh Howard	Zachary Bell	Tim Veldt	Josephine Tomic	Tara Whitten	Yvonne Hijgenaar
2010	Ed Clancy	Leigh Howard	Taylor Phinney	Tara Whitten	Elizabeth Armitstead	Leire Olaberria
2011	Michael Freiberg	Shane Archbold	Gijs Van Hoecke	Tara Whitten	Sarah Hammer	Kirsten Wild
2012	Glenn O'Shea	Zachary Bell	Lasse Norman Hansen	Laura Trott	Annette Edmondson	Sarah Hammer
2013	Aaron Gate	Lasse Norman Hansen	Glenn O'Shea	Sarah Hammer	Laura Trott	Annette Edmondson
2014	Thomas Boudat	Tim Veldt	Viktor Manakov	Sarah Hammer	Laura Trott	Annette Edmondson
2015	Fernando Gaviria	Glenn O'Shea	Elia Viviani	Annette Edmondson	Laura Trott	Kirsten Wild
2016	Fernando Gaviria	Roger Kluge	Glenn O'Shea	Laura Trott	Laurie Berthon	Sarah Hammer
2017	Benjamin Thomas	Aaron Gate	Albert Torres	Katie Archibald	Kirsten Wild	Amy Cure
2018	Szymon Sajnok	Jan-Willem van Schip	Simone Consonni	Kirsten Wild	Amalie Dideriksen	Rushlee Buchanan
2019	Campbell Stewart	Benjamin Thomas	Ethan Hayter	Kirsten Wild	Letizia Paternoster	Jennifer Valente
2020	Benjamin Thomas	Jan-Willem van Schip	Matthew Walls	Yumi Kajihara	Letizia Paternoster	Daria Pikulik
2021	Ethan Hayter	Aaron Gate	Elia Viviani	Katie Archibald	Lotte Kopecky	Elisa Balsamo
2022	Ethan Hayter	Benjamin Thomas	Aaron Gate	Jennifer Valente	Maike van der Duin	Maria Martins
2023	Iúri Leitão	Benjamin Thomas	Shunsuke Imamura	Jennifer Valente	Amalie Dideriksen	Lotte Kopecky
2024	Körs i Ballerup Super Arena den 18 (damer) och 19 (herrar) oktober.

År	Herrar			Damer
	Guld	Silver	Brons	Guld	Silver	Brons
2010	Roger Kluge	Tim Veldt	Rafał Ratajczyk	Leire Olaberría	Tatstsjana Sjarakova	Malgorzata Wojtyra
2011	Edward Clancy	Bryan Coquard	Elia Viviani	Laura Trott	Tatstsjana Sjarakova	Kirsten Wild
2012	Lucas Liss	Artur Jersjov	Gediminas Bagdonas	Tatstsjana Sjarakova[14]	Aušrinė Trebaitė	Katarzyna Pawłowska
2013	Viktor Manakov	Tim Veldt	Martyn Irvine	Laura Trott	Kirsten Wild	Jolien D'Hoore
2014	Elia Viviani	Jonathan Dibben	Unai Elorriaga Zubiaur	Laura Trott	Jolien D'Hoore	Anna Knauer
2015	Elia Viviani	Lasse Norman Hansen	Jonathan Dibben	Laura Trott	Amalie Dideriksen	Aušrinė Trebaitė
2016	Albert Torres	Gaël Suter	Benjamin Thomas	Katie Archibald	Kirsten Wild	Lotte Kopecky
2017	Albert Torres	Julius Johansen	Benjamin Thomas	Katie Archibald	Kirsten Wild	Elisa Balsamo
2018	Ethan Hayter	Elia Viviani	Casper Von Folsach	Kirsten Wild	Katie Archibald	Letizia Paternoster
2019	Benjamin Thomas	Lasse Norman Hansen	Oliver Wood	Kirsten Wild	Laura Kenny	Tatsiana Sharakova
2020	Matthew Walls	Jawhenij Karaljok	Iúri Leitão	Elisa Balsamo	Laura Kenny	Marija Novolodskaja
2021	Alan Banaszek	Fabio Van den Bossche	Matias Malmberg	Katie Archibald	Victoire Berteau	Rachele Barbieri
2022	Donavan Grondin	Simone Consonni	Sebastián Mora	Rachele Barbieri	Clara Copponi	Daria Pikulik
2023	Benjamin Thomas	Simone Consonni	William Perrett	Katie Archibald	Daria Pikulik	Lotte Kopecky
2024	Ethan Hayter	Niklas Larsen	Fabio Van den Bossche	Anita Stenberg	Neah Evans	Valentine Fortin

År	Herrar			Damer
	Guld	Silver	Brons	Guld	Silver	Brons
1995	Peter Pieters	Franz Stocher	Jérôme Neuville	Ej infört
1996	Jérôme Neuville	Guido Fulst	Peter Pieters
1997	Jérôme Neuville	Robert Hayles	Guido Fulst	Antonella Bellutti	Ingrid Haringa	Sally Boyden
1998	Olaf Pollack	Mario Vonhof	Robert Karśnicki	Olga Sljusareva	Leontien Zijlaard-van Moorsel	Svetlana Samochvalova
1999	Robert Karśnicki	Lubor Tesař	Vasyl Jakovlev	Olga Sljusareva	Antonella Bellutti	Debby Mansveld
2001	Franco Marvulli	Alexander Aeschbach	Franz Stocher	Olga Sljusareva	Svetlana Ivakhovenkova	Vera Carrara
2002	Franco Marvulli	Alexander Aeschbach	Roland Garber	Olga Sljusareva	Svetlana Ivakhovenkova	Natalja Karimova
2003	Franco Marvulli	Ljubomyr Polatajko	Angelo Ciccone	Olga Sljusareva	Elena Tchalykh	Iryna Yanovych
2004	Aleksej Markov	Angelo Ciccone	Petr Lazar	Lyudmyla Vypyraylo	Apollinaria Bakova	Eleonora Soldo
2005	Linas Balčiūnas	Tomas Vaitkus	Konstantin Ponomarev	Olga Sljusareva	Lada Kozlíková	Gema Pascual Torrecilla
2006	Jens Mouris	Rafał Ratajczyk	Franco Marvulli	Lada Kozlíková	Julija Arustamova	Carolina Lüthi
2007	Unai Elorriaga	Rafał Ratajczyk	Jens Mouris	Vera Carrara	Gema Pascual Torrecilla	Elke Gebhardt
2008	Wim Stroetinga	Robert Bartko	Elia Viviani	Jelena Tsjalykh	Ellen van Dijk	Anastasija Tjulkova
2009	Rafał Ratajczyk	Robert Bartko	Unai Elorriaga	Jevgenija Romanjuta	Jolien D'Hoore	Monia Baccaille

År	Herrar			Damer
	Guld	Silver	Brons	Guld	Silver	Brons
1995	Eyk Pokorny	José Manuel Moreno	José Antonio Escuredo	Ej infört
1996	Ainārs Ķiksis	Pavel Buráň	Laurent Gané
1997	Eyk Pokorny	Jens Fiedler	Ainārs Ķiksis
1998	Viesturs Bērziņš	Ainārs Ķiksis	Pavel Buráň
1999	John Giletto	Pavel Buráň	Roberto Chiappa
2001	Pavel Buráň	Ainārs Ķiksis	Viesturs Bērziņš
2002	Ainārs Ķiksis	Pavel Buráň	Viesturs Bērziņš
2003	Ainārs Ķiksis	Ivan Vrba	Pavel Buráň
2004	Damian Zieliński	Grzegorz Krejner	Pavel Buráň
2005	Marco Jäger	Teun Mulder	Sergej Ruban
2006	Tim Veldt	Damian Zieliński	Kasper Lindholm Jessen
2007	Teun Mulder	François Pervis	Arnaud Tournant
2008	Theo Bos	Tim Veldt	François Pervis	Yvonne Hijgenaar	Elise van Hage	Helena Casas Roige
2009	Denis Špička	François Pervis	Andriy Vynokurov	Simona Krupeckaitė	Olga Streltsova	Viktoria Baranova

Para-omnium är en tävlingsform inom paracykel som infördes av UCI den 1 januari 2020. Den består av fyra delgrenar:^[15]

200 m med flygande start

Tidslopp 1000 m (herrar) eller 500 m (damer)

Individuellt förföljelselopp (C4 och C5 herrar 4000 m, C1, C2 och C3 herrar samt C1 till C5 damer 3000 m)

Scratch (herrar 15 km, damer 10 km)

Vinnaren i varje delgren får 40 poäng, tvåan 38, trean 36, etcetera (två poäng mindre per placering), ner till tjugonde plats som ger två poäng. Placeringar från 21 och neråt ger en poäng. Högst poängsumma vinner och i händelse av att två eller flera deltagare hamnar på samma poäng avgör placeringen i scratcloppet deras inbördes placeringar.

Bortsett från flygande 200 m räknas loppen i de ingående delgrenarna även som egna grenar (det vill säga att de tävlande i omnium är integereade i dessa lopp}, men bara deltagarna som ingår i omniumtävlingen får omniumpoäng.

Para-omnium körs bara för klasserna C1 till C5 – det vill säga personer som kan hantera en "normal" tvåhjulig cykel för en person (alltså inte för trehjulingar, klasserna T1-T2, eller handcyklar klasserna H1-H5, och ej heller för synskadade med en seende medhjälpare på en tandemcykel, klass B).

• UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2023.08.01), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 51-53.
• Wannes Braems, From Deruyter to D’Hoore: a century of omnium history på Koers, Museum vad de wielersport, Roeselaar, 20 oktober 2021.

• 4 Hours of Thrilling Cycling Races at Tokyo 2020 på Youtube. (Scratch är första loppet, tempoloppet börjar 1:08, elimineringsloppet vid 1:49 och poängloppet vid 2:43).
• International Omnium från Marymoor Velodrome. En beskrivning av omnium inför OS i London 2012 (notera att regeländringar skett sedan dess, speciellt vad gäller de ingående grenarna).
• Tom O'Brien, Explained: New omnium, keirin, sprint and Madison track cycling formats, på Britsh Cycling 19 oktober 2016.