Oe och Of (lok)

Oe
SJ Oe lok nr 58/61 Järnvägsmuseet KAGD00020
Tillverkningsår	1922-23
Byggt antal	11
Axelföljd	1'C+C1'
Effekt	2880 hk
Största tillåtna hastighet	60 km/h
Startdragkraft	39 ton

Of
Of-lok med malmtåg vid Torneträsk.
Tillverkningsår	1924-29
Byggt antal	10
Axelföljd	1'C+C1'
Effekt	2800 hk
Största tillåtna hastighet	60 km/h
Startdragkraft	40 ton

Oe- och Of-loken var en serie elektrolok vid Statens Järnvägar (SJ) som användes för att dra malmtåg vid Malmbanan från år 1922 (Oe)^[1] och år 1924 (Of)^[2]. Oe/Of-loken var designade som koppelstångslok och byggdes som dubbellok med axelföljden 1'C+C1'^[3]. Oe-loken hade en elektrisk utrustning från en tysk tillverkare^[1], medan Of-loken hade en elektrisk utrustning från en svensk tillverkare^[2]. I övrigt var Oe- och Of-loken nästan identiska^[2]. Under perioden 1937-44 byggdes Oe-loken om och fick bland annat likadan elektrisk utrustning som Of-loken^[4]. I samband med detta så omlittererades Oe-loken till littera Of2^[4]. De sista Of/Of2-loken slopades 1972 och år 1973 var samtliga Of/Of2-lok skrotade^[5].

Oe-lokens mekaniska del tillverkades av AB Motala Verkstad^[1]. Den elektriska delen levererades av tyska WASSEG^[1]. WASSEG var en akronym för ett konsortium mellan de två elektrotekniska bolagen Siemens-Schuckertwerke (SSW) och Allgemeine Elektricitäts-Gesellshaft (AEG)^[1]. Totalt 11 dubbellok färdigställdes och levererades till SJ under perioden 1922-23^[1]. Under perioden 1937-44 byggdes Oe-loken om och fick bland annat likadana drivmotorer, huvudtransformatorer och reduktionsväxlar som Of-loken^[4]. I samband med detta så omlittererades Oe-loken till littera Of2^[4]. Tvåan lades till för att särskilja dessa lok från de ursprungliga Of-loken^[4]. Ombyggnationen ombesörjdes både av AB Motala Verkstad och AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ)^[4]. Den nya elektriska utrustningen kom från Allmänna Svenska Elektriska AB (ASEA)^[2][4].

Of-lokens mekaniska del tillverkades av ASJ och den elektriska delen levererades av ASEA^[2]. Totalt 10 dubbellok färdigställdes och levererades till SJ under perioden 1924-29^[2].

Samtliga dubbellok hade en korg byggd i trä och täckt med teakpanel, en design som först användes i Od- och Pb-loken och senare även i de tidiga D-loken. Vissa Of/Of2-lok fick dock sina träkorgar utbytta mot stålkorgar (se bild).

En del Of/Of2-lok utrustades med elektrisk tågvärme under framför allt 1940-talet^[4].

Varje lokhalva hade varsin huvudtransformator, och via kontaktledningen matades primärsidorna med nominellt 15 kV enfasig växelström, antingen med frekvensen 15 eller 16⅔ Hz. På sekundärsidorna fanns fem spänningsuttag för drivmotorström, som via kontaktorer kombinerades till 10 (Oe)^[1] eller 13 (Of/Of2)^[2] olika nivåer av drivmotorspänningar. Föraren styrde kontaktorerna via ett reglage, den s.k. kontrollern. Kontrollern hade 10 (Oe) eller 13 (Of/Of2) huvudlägen och ett s.k. halvläge för lågfartsmanövrering^[1][2]. Mellan varje huvudläge fanns ett övergångsläge som kopplade upp spänningen separat i den bakre lokhalvan^[1][2]. På så sätt kunde föraren undvika alltför stora dragkraftssprång^[6]. Varje lokhalva hade varsin strömavtagare, och dessa var sammankopplade med en genomgående takledning.

Under perioden 1953-61 var nio dubbellok temporärt ombyggda till sex trippellok med axelföljden 1'C+C1'+C1', där vissa dubbellok alltså delats och fogats samman till ett intakt dubbellok^[7][8]. På dessa trippellok fick den mellersta sektionen sin strömavtagare demonterad, och den takmonterade högspänningsledningen täckte alla tre loksektionerna genomgående^[7]. Den ursprungliga spänningsregleringen med 13 huvudlägen och 12 övergångslägen bibehölls, men istället så alternerade huvudlägena och övergångslägena mellan ett helt dubbellok och den tillfogade lokhalvan^[7]. Mellan Kiruna och Narvik tilläts Of3-loken dra vagnvikter upp till 3100 ton^[7]. På samma sträcka tilläts Of/Of2-loken dra max 2250 ton^[7]. Även dubbelloket Type El3 vid Norges Statsbaner (NSB), som hade en liknande grundkonstruktion som Oe-loken och ungefär samma prestanda, genomgick samma konvertering där vissa dubbellok byggdes om till trippellok^[9][10]. El3-loken bedrev malmtransporter på Malmbanan och Ofotbanen parallellt med SJ:s malmtågslok^[10]. I samband med Of3-lokens tillkomst så omlittererades samtliga kvarvarande dubbellok till Of2^[4]. Of2 och Of3 kom därefter att bara referera till dubbel- eller trippellok, oavsett den teknisk-historiska bakgrunden^[4]. Fotografier på Of3-lok finns publicerade hos Digitalt Museum, se Externa länkar.

Uppgifterna i tabellen är hämtade från Svenska Ellok^[1][2][4][7]. Kungliga Järnvägsstyrelsen angav 1931 endast 30 tons dragkraft för Oe- och Of-loken^[11]. Viktsuppgifterna för Of- och Of2-loken gäller ursprungsvärdena^[4]. Under 1950-talet barlastades dessa lok till samma axeltryck som Of3-loken, 18 ton^[4][7]. Of- och Of2-loken kom då att ha en tjänstevikt på 136 ton och en adhesionsvikt på 108 ton^[4].

• Nordin T, Wretman L och Grundstedt O (1998). Svenska Ellok. Svenska Järnvägsklubben. sid. 95-105. ISBN 91-85098-84-1 
• Statens Järnvägar 1906-1931. Andra Bandet.. Kungliga Järnvägsstyrelsen. 1931. sid. 474-493 

• Digitalt Museum — Of3-lok nr 59/60/61
• Digitalt Museum — Of3-lok nr 82/83/84