Lysingbi
Lysingbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Macropis europaea, hona | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Sommarbin Melittidae |
Släkte | Lysingbin Macropis |
Undersläkte | Macropis sensu stricto[2] |
Art | Lysingbi Macropis europaea |
Vetenskapligt namn | |
§ Macropis europaea | |
Auktor | Warncke, 1973 |
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen |
Lysingbi (Macropis europaea) är en biart som beskrevs av Warncke 1973.[3][4] Lysingbi ingår i släktet lysingbin, och familjen sommarbin.[3][4] Inga underarter finns listade.[5]
Beskrivning
Biet har svart grundfärg och en kroppslängd på mellan 8 och 9 mm. Honan har gles, övervägande ljus kroppsbehåring. 3:e till 5:e tergiten[a] har smala, vita hårband i bakändarna; på det 5:e segmentet är bandet dock avbrutet (svart) i mitten. Hon har dessutom tydlig, gulvit behåring på baksvenbenen. Hanen liknar honan, men har en gul mask i ansiktet nedanför antennbaserna. Honans tydliga, vita behåring på bakskenbenen saknas hos hanen.[6]
Ekologi
Som det svenska trivialnamnet lysingbi antyder är arten specialiserad på att hämta pollen och växtolja till larverna från lysingsläktet i familjen ardisiaväxter, främst strandlysing och praktlysing.[6] Nektar kan den emellertid hämta från flera olika växtfamiljer som ärtväxter (käringtand), rosväxter (björnbär, blodrot och småborrar), dunörtsväxter (rosendunört), flockblommiga växter (björnloka), kransblommiga växter (myntor), korgblommiga växter (röllika, åkertistel, molkearter, klintarter och sommarfibbla), nejlikväxter (sprödarv) samt svaltingväxter (Gotlandssvalting).[7]. Lysingsläktet har inga nektargömmen; däremot producerar växten en olja, som bina också samlar.[6] Flygperioden sträcker sig från juni till augusti för hanar, juli till september för honor.[8] Lysingbiets habitat är påverkat av det faktum att strandlysingen är en fuktighetskrävande växt; det kan dock återfinnas i många olika naturtyper, som dammvallar, flodbankar, mossar samt även trädgårdar, parker och skogsbryn, under förutsättning att värdväxtens krav på fuktighet är uppfyllt.[1][8]
Fortplantning
Boet grävs gärna i glesbevuxna, solbelysta slänter på sand eller sandblandad jord. Det består av en kort, diagonal huvudgång med två till tre sidogångar, som avslutas med en larvcell.[6] Cellerna kläs in med en vaxliknande substans.[7] Det förekommer att det kleptoparasitiska biet Epeoloides coecutiens snyltar på bona. Detta bi är ännu inte fast etablerat i Sverige, men väl i Finland, och har av svenska Artdatabanken fått det preliminära trivialnamnet "brokadbi".[6]
Utbredning
Lysingbiet finns i Europa från Storbritannien i väster till Ryssland (Moskvatrakten) i öster, och från Iberiska halvön, Italien och Balkan i söder till Sverige och Finland i norr. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig; man framhåller dock att lysingväxternas nedgång till följd av utdikning och annat markutnyttjande är ett hot mot arten. I bland annat Storbritannien är arten rödlistad som sårbar ("VU").[1] Arten är dock klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige.[4]
Bildgalleri
- Hona från Skåne.
-
-
- Hane.
Kommentarer
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
- ^ [a b c] Michez, D. & Nieto, A. 2012 Macropis europaea . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 september 2023.
- ^ ”Macropis europaea (Warncke, 1973)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Macropis+europaea&guide=Macropis&flags=subgenus:. Läst 17 oktober 2013.
- ^ [a b] ”Macropis europaea Warncke, 1973”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753656#null. Läst 6 september 2023.
- ^ [a b c] Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. (2007). ”Macropis europaea Warncke, 1973 | lysingbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103176/details?lang=sv. Läst 5 september 2023.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/macropis+europaea/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c d e] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Lysingbi Macropis europaea”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/macropis-europaea-103176/detaljer. Läst 5 september 2023.
- ^ [a b] G R Else (Januari 2012). ”Macropis europaea (Warncke, 1973)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/bee/melittidae/macropis-europaea. Läst 5 september 2023.
- ^ [a b] ”Schenkelbienen: Macropis europaea” (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-meuro.htm. Läst 17 oktober 2013.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Lysingbi.Bilder & media
|