Kypfärgning

Kypfärgning är en metod att färga växtbaserade textilier såsom bomull och linne samt proteinfiber såsom ull och silke.[1] Kypfärger benämns ofta som batikfärg i detaljhandeln, dock är inte all batikfärg som säljs kypfärg.

Kypfärgämnen är färgämnen som måste reduceras med järnvitriol eller hyposulfitsoda till en färglös förening (indigovitt) för att kunna lösas i alkaliskt bad (kyp). I tyg eller garn, som doppas däri och sedan får hänga i luften, återbildas färgämnet genom oxidation.[2]

Den färgande substansen som finns i indigo, indigotin, är den enda substansen i växtriket som ger en kypfärg[3] Samma färgämne finns i vejde, som också använts för blåfärgning av textilier.[4]

Källor

  1. ^ Henschen, Marie (1990). Hemmets Handarbetslexikon. Fogtdals Förlag. sid. 72. ISBN 91-87012-59-6 
  2. ^ Norstedts uppslagsbok 1948
  3. ^ ”Världens vanligaste färg | SvD”. http://www.svd.se/varldens-vanligaste-farg. Läst 31 juli 2015. 
  4. ^ Tygfärger under vikingatid och medeltid Arkiverad 13 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. Urda hantverk. Läst 21 juli 2016.