Hedfiltbi
| Hedfiltbi Status i världen: Nära hotad[1] Status i Finland: Nära hotad[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Filtbin Epeolus |
| Art | Hedfiltbi E. cruciger |
| Vetenskapligt namn | |
| § Epeolus cruciger | |
| Auktor | Panzer, 1799[3] |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Hedfiltbi (Epeolus cruciger) är en art i insektsordningen steklar som tillhör familjen långtungebin och släktet filtbin. Den kallas även krucifixfiltbi[4].
Beskrivning
Ett litet bi med en kroppslängd av 6 till 8 mm. Färgen är huvudsakligen svart med mycket kort päls på mellankroppen och med röda ben. Längs bakkroppens sidor har den stora, vita, filtartade fläckar.[5]
Ekologi
Arten förekommer i sandbetonade biotoper som flygsandfält, klitter och nerlagda sandtag, men även på hedar och mossmarker. Hedfiltbiet är boparasit hos sidenbina Colletes hederae, klöversidenbi (Colletes marginatus) och ljungsidenbi (Colletes succinctus) och lägger sina ägg i dessas bon, där filtbilarverna sedan lever av det insamlade pollenförrådet. Formen som lägger ägg i bona hos klöversidenbi är tydligt mindre, och betraktas av vissa som taxonomatiskt distinkt.[5][6]
Flygtiden varar från juli till mitten av september. Hedfiltbiet besöker blommor som ljung, harklöver, renfana,[5] blåmunkar, stånds, fibblor och mynta[6].
Utbredning
Utbredningsområdet omfattar stora delar av Europa norrut till norra Finland och västerut till England.[5] I Sverige finns den i Götaland och Svealand.[7]
Bevarandestatus
Arten minskar generellt i Europa, och IUCN klassificerar den som nära hotad ("NT"). Främsta skälet är att den huvudsakliga värden, ljungsidenbi, minskar i södra och centrala Europa, något som i sin tur beror på att hedlandskapen som biotop minskar i hela Europa samt att sandmarker igenplanteras eller konverteras till åkermark.[1] Samma klassificering har arten i Finland.[2] I Sverige är arten dock inte rödlistad utan klassificeras som livskraftig ("LC").[7]
Referenser
- ^ [a b] Bogusch, P. & Straka, J. 2014 Epeolus cruciger Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 25 juni 2017.
- ^ [a b] ”Rödlistade arter i Finland 2010” (på engelska/finska) (PDF, 5 MB). Miljöministeriet (Finland). 2010. sid. 539. http://www.ym.fi/download/noname/{B30F0E5D-6863-4CDE-9F9E-62574925785E}/32853. Läst 25 juni 2017.
- ^ ”Epeolus cruciger Panzer, 1799” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=765944. Läst 2 maj 2013.
- ^ ”Gaddsteklar i Östergötland: Inventeringar i sand- och grusmiljöer 2002-2007, samt övriga fynd i Östergötlands län” (PDF, 4,19 MB). Länsstyrelsen i Östergötlands län. sid. 90. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.2887c5dd16488fe880d50834/1537165130875/Gaddsteklar%20i%20Östergötland%20Inventeringar%20i%20sand-%20och%20grusmiljöer%202002-2007,%20samt%20övriga%20fynd%20i%20Östergötlands%2520län.pdf. Läst 22 oktober 2018.
- ^ [a b c d] ”Filzbienen: Epeolus cruciger” (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-ecruc.htm. Läst 22 juni 2017.
- ^ [a b] G R Else (2013). ”Epeolus cruciger (Panzer,1799)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/apidae/epeolus-cruciger. Läst 2 maj 2013.
- ^ [a b] ”Epeolus cruciger Hedfiltbi”. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103243. Läst 25 juni 2017.
|
