Gengångare (pjäs)

En uppsättning av Gengångare i Berlin 1983. Inge Keller är fru Alving, Ulrich Mühe Osvald och Simone von Zglinicki Regine.
Hedvig Raa-Winterhjelm och August Lindberg i Gengångare 1883.

Gengångare (originaltitel Gengangere, med dansk stavning eftersom verket först publicerades i Danmark) är ett drama av Henrik Ibsen skrivet 1881. Verket skapade en moralisk storm och orsakade skandal på grund av de kraftigt tabubelagda ämnen som berördes: könssjukdomar (syfilis), incest och aktiv dödshjälp. Dramat tar även upp komplikationer inom fadersgestalten, 1800-talets manlighetsideal och kvinnans rättigheter. Ibsen var en av de författare som brukar klassas in i det moderna genombrottet. Dessa författare ansåg sig ha till uppgift att debattera problem och att se samhället såsom det var.

Uppförande

På grund av den skandal dramat utlöste vägrade de stora teatrarna runtom i Skandinavien – bl.a. Christiania Theater i Oslo, Det Kongelige Teater i Köpenhamn samt Dramaten och Nya teatern i Stockholm - uppföra det. Dramat kom istället att uruppföras den 20 maj 1882 på Aurora Turner Hall i Chicago, vilket också var första gången ett verk av Ibsen uppfördes på amerikansk mark. Det framfördes på norska av en ensemble bestående av mestadels danska och norska amatörskådespelare inför en publik bestående av skandinaviska immigranter.[1]

Skådespelaren och regissören August Lindberg var till slut den som först av alla i Skandinavien - och Europa - vågade uppföra dramat.

Gengångare låg och väntade. Den vädjade till oss vid scenen men vi flydde undan som barn inför busen och gömde oss bakom varandra, tills jag började finna att det blev alldeles för trångt i skamvrån.[2]

Ingen teaterdirektör i Stockholm ville upplåta någon lokal så Lindberg beslöt sig för att istället göra en turné i de större landsortsstäderna med verket. Premiären hölls den 22 augusti 1883 på Helsingborgs stadsteater och rönte stor framgång. Efter det uppfördes dramat i först Köpenhamn, sedan Stockholm och slutligen i Oslo.[1][3]

Kuriosa

Kuriosaavsnitt eller ospecifika rubriker rekommenderas inte på Wikipedia. (2023-04)
Hjälp gärna Wikipedia med att flytta väsentlig information till relevanta avsnitt, byta namn på rubriken eller diskutera saken på diskussionssidan.
Material som kvarstår i avsnittet och som saknar tydlig relevans eller godtagbara källor kan tas bort.

Jean Gangère är titeln på ett uppsaliensiskt spex av G.A. Ahlström och är en parodi på Ibsens skådespel, som uttalades såsom franska av en ung officer Engelhart i Uppsala.[4]

Filmatiseringar

  • Gengångare (1967), svensk tv-film
  • Gengångare (1989), svensk tv-film
  • Gengångare (2011), svensk tv-film

Fulltextkälla

  • Gengangere : et familjedrama i tre akter. København: Gyldendal. 1881. Libris 19366363. http://hdl.handle.net/2077/42328 

Referenser

  1. ^ [a b] ”ibsen.net”. Arkiverad från originalet den 13 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120213235604/http://www.ibsen.net/index.gan?id=471&subid=0. Läst 26 april 2012. 
  2. ^ Lindberg, Per (1943). August Lindberg, skådespelaren och människan (s. 97). Stockholm: Natur och kultur 
  3. ^ Helsingborgs museum publikation; Holmberg, Hans (1986). Kring Kärnan 16 (s. 147). Helsingborg: Schmidts boktryckeri AB. ISBN 91-87274-00-0 
  4. ^ Holm, Pelle (1985). Bevingade ord och andra talesätt. Stockholm: Bonniers. sid. 144. ISBN 91-34-50597-0 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Gengångare.
    Bilder & media
  • Gengangere i fulltext i Projekt Runeberg (bokmål)
v  r
Henrik Ibsens verk
Catilina 1850 · Kjæmpehøjen 1850 · Norma 1851 · Sancthansnatten 1852 · Gildet paa Solhoug 1855 · Fru Inger til Østeraad 1857 · Olaf Liljekrans 1857 · Hærmændene paa Helgeland 1858 · Kjærlighedens Komedie 1862 · Kongs-Emnerne 1864 · Brand 1866 · Peer Gynt 1867 · De unges Forbund 1869 · Digte 1871 · Kejser og Galilæer 1873 · Samfundets Støtter 1877 · Et dukkehjem 1879 · Gengangere 1881 · En folkefiende 1882 · Vildanden 1884 · Rosmersholm 1886 · Fruen fra Havet 1888 · Hedda Gabler 1890 · Bygmester Solness 1892 · Lille Eyolf 1894 · John Gabriel Borkman 1896 · Når vi døde vågner 1899