Ernst V. Knape
Ernst V. Knape | |
Född | 8 juli 1873[1] Karleby |
---|---|
Död | 23 februari 1929[1] (55 år) Karleby |
Medborgare i | Finland |
Sysselsättning | Författare |
Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
Maka | Karin Neuman-Rahn |
Redigera Wikidata |
Ernst Viktor Knape, född 8 juli 1873 i Karleby, död där 23 februari 1929, var en finländsk läkare och författare. Han var far till Birgitta Knape.
Knape blev medicine och kirurgie doktor 1902, var stadsläkare i Nykarleby 1902–1908 och därefter i Gamlakarleby samt blev docent i oftalmologi vid Helsingfors universitet 1912. Han framträdde som en av Finlands tidigaste aktivister och var medlem av Voimaförbundet samt en av huvudpersonerna i Graftonaffären. Även i finska inbördeskriget tog Knape verksam del, främst i organisationen av de österbottniska skyddskårernas sanitetsväsen.
Knape debuterade 1907 med diktsamlingen Akvareller, som följdes av flera andra. Kända är hans visor till gamla folkmelodier, till exempel visan om Ann-Mi, med vilken han gav ett gripande uttryck åt vemodet inför förgängelsens gåta. I sina noveller, bland annat i samlingen Österbottningar (1916), skildrade han skarpögt den svenskösterbottniska befolkningens förhållanden. Han publicerade även romanen Erik Falander (1925) med motiv från den finländska industrialismens frammarsch i seklets gryning.
Källor
- Knape, Ernst V. i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1929 (1930)
- Knape, Ernst i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter
- ^ [a b] läs online, imslp.org , läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
|