Elme Marie Caro
Elme Marie Caro | |
Född | 4 mars 1826[1][2][3] Poitiers |
---|---|
Död | 13 juli 1887[1][3][4] (61 år) Paris |
Begravd | Montparnassekyrkogården |
Andra namn | E. de Saint-Hermel[5] |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | École normale supérieure Collège Stanislas de Paris |
Sysselsättning | Filosof |
Befattning | |
Stol nummer 27 i Franska akademien (1874–1887) | |
Maka | Pauline Cassin |
Utmärkelser | |
Prix Montyon (1865) Bordinpriset (1867) Concours général Officer av Hederslegionen | |
Redigera Wikidata |
Elme Marie Caro, född den 4 mars 1826 i Poitiers, död den 13 juli 1887 i Paris, var en fransk filosof.
Caro tillhörde den spiritualiska riktning, som utgick från Victor Cousin. Caro polemiserade mot positivismens etik och religionsfilosofi och sökte filosofiskt försvara kristendomens grundläror. Bland hans skrifter märks L'idée de Dieu (1864) och Problèmes de morale sociale (1878).
Källor
- Svensk uppslagsbok. Lund 1930
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Elme Marie Caro, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Elme Marie Caro, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ AlKindi, Elme-Marie Caro.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
Externa länkar
- Caro, Elme Marie i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
|