Elena Kagan

Elena Kagan
Född28 april 1960[1][2] (64 år)
New York[3], USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidPrinceton University
Worcester College, Oxford
Harvard Law School
Hunter College High School
SysselsättningDomare, akademisk administratör, universitetslärare, advokat, jurist
Befattning
USA:s chefsadvokat (2009–2010)
Domare i USA:s högsta domstol (2010–)
ArbetsgivareHarvard University
Williams & Connolly
University of Chicago
USA:s presidentkansli
Redigera Wikidata
Elena Kagan

Elena Kagan [ˈkeɪɡən], född 28 april 1960 i New York, är en amerikansk jurist. Hon var tidigare USA:s riksadvokat (Solicitor General), vilket innebar att hon förde den federala regeringens talan i högsta domstolen. Den 10 maj 2010 utnämndes hon av USA:s president Barack Obama till att överta John Paul Stevens plats i USA:s högsta domstol. Senaten godkände henne 5 augusti samma år, med 63 röster mot 37.

Hon studerade vid Harvard Law School, där hon tog juristexamen (Juris Doctor) 1986. Hon hade då en redaktörstjänst på Harvard Law Review. År 1987 tjänstgjorde hon som advokatsekreterare för distriktsdomaren Abner Mikva, året därefter hade hon samma arbete hos HD-domaren Thurgood Marshall. Hon arbetade senare för advokatfirman Williams & Connolly, innan hon 1991 började vid University of Chicago Law School. År 1995 blev hon professor där.

Hon arbetade i Bill Clintons administration från 1995 till 1999, därefter arbetade hon vid Harvard Law School. År 2005 blev hon dekanus där.

Besittningstid som domare

Ideologiskt, är Kagan en del av högsta domstolens liberala vinge.[4] Under 2018, observerade Slate att Kagan hade korsat ideologiska linjer i flera fall och ansåg att Kagan var en del av ett centristblock tillsammans med Stephen Breyer, Anthony Kennedy och John Roberts.[5] FiveThirtyEight observerade att Kagan röstade med sina mer liberala kamrater, Ruth Ginsburg och Sotomayor, över 90 procent av tiden.[6]

Privatliv

Kagan har aldrig gift sig. Under hennes bekräftelse till högsta domstolen ledde ett foto av henne spela softboll, som ibland karaktäriseras i populärkulturen som okvinnligt, till ogrundade påståenden om att Kagan var lesbisk.[7] Hennes vänner har kritiserat ryktena. Kagans rumskamrat under juridikskolan Sarah Walzer sa: "Jag har känt henne under större delen av hennes vuxna liv och jag vet att hon är hetero."[8]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Elena Kagan, 29 oktober 2010.

Noter

  1. ^ FemBios databas, Elana Kagan.[källa från Wikidata]
  2. ^ Munzinger Personen, Elena Kagan, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”The Polarized Court” (på engelska). https://www.nytimes.com/2014/05/11/upshot/the-polarized-court.html. Läst 11 september 2018. 
  5. ^ ”Elena Kagan Is Up to Something” (på engelska). Slate Magazine. https://slate.com/news-and-politics/2018/06/elena-kagans-ruling-in-lucia-v-sec-reveals-her-long-term-supreme-court-strategy.html?via=gdpr-consent. Läst 11 september 2018. 
  6. ^ ”Which Justices Were BFFs This Supreme Court Term” (på amerikansk engelska). FiveThirtyEight. https://fivethirtyeight.com/features/which-justices-were-bffs-this-scotus-term/. Läst 11 september 2018. 
  7. ^ Smith, Ben. ”Softball question” (på engelska). POLITICO. https://www.politico.com/blogs/ben-smith/2010/05/softball-question-026935. Läst 28 juni 2022. 
  8. ^ Smith, Ben. ”Kagan's friends: She's not gay” (på engelska). POLITICO. Arkiverad från originalet den 18 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220518073224/https://www.politico.com/story/2010/05/kagans-friends-shes-not-gay-037114. Läst 28 juni 2022. 

Externa länkar

  • USA:s högsta domstol
  • Rättsvetenskapliga dokument av Elena Kagan från Law Library of Congress
  1. John Jay (1789–1795)
  2. John Rutledge (1795)
  3. Oliver Ellsworth (1796–1800)
  4. John Marshall (1801–1835)
  5. Roger B Taney (1836–1864)
  6. Salmon P Chase (1864–1873)
  7. Morrison Waite (1874–1888)
  8. Melville Fuller (1888–1910)
  9. Edward Douglass White (1910–1921)
  10. William Howard Taft (1921–1930)
  11. Charles Evans Hughes (1930–1941)
  12. Harlan Fiske Stone (1941–1946)
  13. Fred Vinson (1946–1953)
  14. Earl Warren (1953–1969)
  15. Warren Burger (1969–1986)
  16. William Rehnquist (1986–2005)
  17. John Roberts (2005–)
Ledamöter
  1. James Wilson (1789–1798)
  2. John Rutledge (1790–1791)*
  3. William Cushing (1790–1810)
  4. John Blair (1790–1795)
  5. James Iredell (1790–1799)
  6. Thomas Johnson (1792–1793)
  7. William Paterson (1793–1806)
  8. Samuel Chase (1796–1811)
  9. Bushrod Washington (1798–1829)
  10. Alfred Moore (1800–1804)
  11. William Johnson (1804–1834)
  12. Henry Livingston (1807–1823)
  13. Thomas Todd (1807–1826)
  14. Gabriel Duvall (1811–1835)
  15. Joseph Story (1812–1845)
  16. Smith Thompson (1823–1843)
  17. Robert Trimble (1826–1828)
  18. John McLean (1829–1861)
  19. Henry Baldwin (1830–1844)
  20. James Moore Wayne (1835–1867)
  21. Philip Pendleton Barbour (1836–1841)
  22. John Catron (1837–1865)
  23. John McKinley (1838–1852)
  24. Peter Daniel (1842–1860)
  25. Samuel Nelson (1845–1872)
  26. Levi Woodbury (1845–1851)
  27. Robert Grier (1846–1870)
  28. Benjamin Robbins Curtis (1851–1857)
  29. John Campbell (1853–1861)
  30. Nathan Clifford (1858–1881)
  31. Noah Swayne (1862–1881)
  32. Samuel Miller (1862–1890)
  33. David Davis (1862–1877)
  34. Stephen Johnson Field (1863–1897)
  35. William Strong (1870–1880)
  36. Joseph Bradley (1870–1892)
  37. Ward Hunt (1873–1882)
  38. John Harlan (1877–1911)
  39. William Woods (1881–1887)
  40. Stanley Matthews (1881–1889)
  41. Levi Woodbury (1882–1902)
  42. Horace Gray (1845–1851)
  43. Samuel Blatchford (1882–1893)
  44. Lucius Lamar (1888–1893)
  45. David Brewer (1890–1910)
  46. Henry Brown (1891–1906)
  47. George Shiras (1892–1903)
  48. Howell Jackson (1893–1895)
  49. Edward Douglass White (1894–1910)*
  50. Rufus Peckham (1896–1909)
  51. Joseph McKenna (1898–1925)
  52. Oliver Wendell Holmes (1902–1932)
  53. William R. Day (1903–1922)
  54. William Henry Moody (1906–1910)
  55. Horace Harmon Lurton (1910–1914)
  56. Charles Evans Hughes (1910–1916)*
  57. Willis Van Devanter (1911–1937)
  58. Joseph Rucker Lamar (1911–1916)
  59. Mahlon Pitney (1912–1922)
  60. James McReynolds (1914–1941)
  61. Louis Brandeis (1916–1939)
  62. John Clarke (1916–1922)
  63. George Sutherland (1922–1938)
  64. Pierce Butler (1923–1939)
  65. Edward Sanford (1923–1930)
  66. Harlan Fiske Stone (1925–1941)*
  67. Owen Roberts (1930–1945)
  68. Benjamin Cardozo (1932–1938)
  69. Hugo Black (1937–1971)
  70. Stanley Reed (1938–1957)
  71. Felix Frankfurter (1939–1962)
  72. William Douglas (1939–1975)
  73. Frank Murphy (1940–1949)
  74. James F Byrnes (1941–1942)
  75. Robert H Jackson (1941–1954)
  76. Wiley Rutledge (1943–1949)
  77. Harold H Burton (1945–1958)
  78. Tom C Clark (1949–1967)
  79. Sherman Minton (1949–1956)
  80. Joseph Harlan (1955–1971)
  81. William Brennan (1956–1990)
  82. Charles Whittaker (1957–1962)
  83. Potter Stewart (1958–1981)
  84. Byron White (1962–1993)
  85. Arthur Goldberg (1962–1965)
  86. Abe Fortas (1965–1969)
  87. Thurgood Marshall (1967–1991)
  88. Harry Blackmun (1970–1994)
  89. Lewis F Powell (1972–1987)
  90. William Rehnquist (1972–1986)*
  91. John Paul Stevens (1975–2010)
  92. Sandra Day O'Connor (1981–2006)
  93. Antonin Scalia (1986–2016)
  94. Anthony Kennedy (1988–2018)
  95. David Souter (1990–2009)
  96. Clarence Thomas (1991–)
  97. Ruth Bader Ginsburg (1993–2020)
  98. Stephen Breyer (1994–2022)
  99. Samuel Alito (2006–)
  100. Sonia Sotomayor (2009–)
  101. Elena Kagan (2010–)
  102. Neil Gorsuch (2017–)
  103. Brett Kavanaugh (2018–)
  104. Amy Coney Barrett (2020–)
  105. Ketanji Brown Jackson (2022–)
*Blev senare chefsdomare.
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 61128699 • LCCN: no95027810 • ISNI: 0000 0001 1492 371X • GND: 143381180