Argogorytes mystaceus

Argogorytes mystaceus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
FamiljCrabronidae
SläkteArgogorytes
ArtArgogorytes mystaceus
Vetenskapligt namn
§ Argogorytes mystaceus
Auktor(Linnaeus, 1761)
Synonymer

Synonymer enligt Catalogue of Life:[1]

  • Apis mystacea Linnaeus, 1761
  • Arpactus campestris Linnaeus, 1761
  • Arpactus mystaceus Linnaeus, 1761
  • Crabro bicinctus Fabricius, 1793
  • Crabro mystaceus Linnaeus, 1761
  • Gorytes arpactus Fabricius, 1804
  • Gorytes campestris Linnaeus, 1761
  • Gorytes mystaceus Linnaeus, 1761
  • Gorytes mystaceus tonsus Bondroit, 1933
  • Gorytes tonsus Bondroit, 1933
  • Mellinus arpactus Fabricius, 1804
  • Mellinus campestris Linnaeus, 1761
  • Mellinus mystaceus Linnaeus, 1761
  • Sphex longicornis Rossi, 1790
  • Sphex mystaceus Linnaeus, 1761
  • Vespa campestris Linnaeus, 1761
  • Vespa flavicincta Donovan, 1808
  • Vespa inimica M. Harris, 1776
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Argogorytes mystaceus[1][2] är en stekelart som först beskrevs av Carl von Linné 1761.[1] Argogorytes mystaceus ingår i släktet Argogorytes, och familjen Crabronidae.[1][2]

Underarter

Catalogue of Life listar endast A. m. grandis (Gussakovskij, 1932) samt dess synonym Gorytes grandis (Gussakovskij, 1932) som underart till Argogorytes mystaceus.[1]

Förekomst

Argogorytes mystaceus förekommer i centrala Europa, på Brittiska öarna och i Skandinavien.[2][3]

Mimikry

Flugblomster - ett svenskt exempel på Pouyannes mimikry med blommor som imiterar Argogorytes mystaceus.

Flugblomster (Ophrys insectifera) är ett exempel på Pouyannes mimikry. De har en specialiserad blomma, med formen och doften hos en insektshona med syftet att lura insektshanar att para sig och därmed pollinera blommorna.[4] Flugblomster lockar till sig grävstekelhanar av släktena Gorytes och Argogorytes, bland annat just Argogorytes mystaceus.[5][6]

Bildgalleri

Källor

  1. ^ [a b c d e] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (1 september 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/15557422. Läst 26 maj 2014. 
  2. ^ [a b c] Argogorytes mystaceus. Dyntaxa. Läst 2014-10-15.
  3. ^ Argogorytes mystaceus. Encyclopedia of Life. Läst: 2014-10-15.
  4. ^ van der Pijl och Dodson 1966, s. 129-141.
  5. ^ Hjorth 2003, s. 381-382.
  6. ^ Nilsson 1987, s. 204.
  • Leendert van der Pijl, Calaway H. Dodson (1966). Orchid Flowers: Their Pollination and Evolution (Kapitel 11, Mimicry and Deception). University of Miami Press, Coral Gables. sid. 129–141. ISBN 0-87024-069-2. OCLC 310489511 
  • Ingemar Hjorth (2003). Ekologi – för miljöns skull. Liber förlag AB, Stockholm. ISBN 91-47-05104-3 
  • Sven Nilsson (1987). Orkidéer - Europas vildväxande arter. Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-15422-1