Édouard de Castelnau

Befattning
Édouard de Castelnau
Édouard de Castelnau år 1915.
Född	24 december 1851^[1]^[2]^[3] Saint-Affrique, Frankrike
Död	19 mars 1944^[4] (92 år) Montastruc-la-Conseillère, Frankrike
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	École spéciale militaire de Saint-Cyr
Sysselsättning	Militär, politiker
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Politiskt parti
Fédération Républicaine
Barn	Marguerite-Marie de Curières de Castelnau (f. 1883) Michel de Curières de Castelnau (f. 1889) Xavier de Curières de Castelnau (f. 1893)
Föräldrar	Michel de Castelnau
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen Riddare av Hederslegionen Officer av Hederslegionen Croix de Guerre Distinguished Service Medal Tjeckiska Segermedaljen Kommendör av Hederslegionen Sankt Alexander Nevskij-orden Storkors av Gregoriusorden Storofficer av Hederslegionen Croix de guerre 1914–1918 Parrain de promotion de l'École spéciale militaire de Saint-Cyr Riddarkors av Virtuti Militari
Redigera Wikidata

Noël Marie Joseph Édouard de Curières de Castelnau, född 24 december 1851 i Saint-Affrique i Aveyron, död 19 mars 1944 i Montastruc-la-Conseillère i Haute-Garonne, var en fransk militär och vikomt av gammal adlig släkt.

Castelnau blev officer vid infanteriet 1870, generalstabsofficer 1893, överste och regementschef 1900, brigadgeneral i mars 1906, och divisionsgeneral i december 1909. Under sin generalstabstid tjänstgjorde Castelnau som souschef och slutligen som chef för 1:a byrån (mobiliseringsavdelningen) och blev 1913 1:e souschef vid generalstaben och medlem av högsta krigsrådet.

Vid krigsutbrottet 1914 fick Castelnau befälet över 2e Armée, men vilken han inföll i tyska Lothringen och sedermera vid Le Grand Couronné i augusti–september 1914 hejdade 6:e tyska arméns framryckning mot Nancy. Juni–december 1915 var han chef för den av fyra arméer bestående mellersta armégruppen, under vilken tid bland annat offensiven i Champagne ägde rum. Den 10 december 1915 blev han generalstabschef för samtliga franska arméer. I den egenskapen företog han en inspektionsresa till Salonikifronten och gjorde en betydande insats vid reorganiserandet och stärkandet av försvaret vid Verdun i februari 1916. Sedan Robert Nivelle i december utnämnts till högste befälhavare, blev Castelneu 1917 chef för östra armégruppen, men han avreste i januari i särskilt uppdrag till Ryssland. Efter återkomsten i mars samma år innehade han befälet över armégruppen till krigets slut.

Efter kriget var Castelnau ordförande för kommissionen för vården av de militära begravningsplatserna, 1919–1924 ledamot av deputeradekammaren och från 1924 ledare för den katolska sammanslutningen La fédération nationale catolique.

Källor

Svensk uppslagsbok. Lund 1930.

Noter

^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}
^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Edouard, Noël, Marie, Joseph De Curières De Castelnau, 1508, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Noël Marie Joseph Edouard Curieres de castelnau de, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ GeneaStar, édouard De Curieres De Castelnau.^{[källa från Wikidata]}