Sigfrid Leijonhufvud
Sigfrid Leijonhufvud | |||
---|---|---|---|
Født | 6. sep. 1939 | ||
Død | 7. mai 2021 (81 år) | ||
Beskjeftigelse | Skribent, journalist | ||
Ektefelle | Madeleine Leijonhufvud (1992–2018) | ||
Nasjonalitet | Sverige |
Carl Erik Sigfrid Leijonhufvud (født 6. september 1939, død i mai 2021) var en svensk journalist og forfatter.
Han var lederskribent i avisen Expressen 1976–1985 og sjefredaktør for Nerikes Allehanda 1985–1987. Han var deretter ansatt ved Svenska Dagbladet i to omganger, som debattredaktør og skribent for analyser av politikk og næringsliv.[1] Som journalist har han også arbeidet frilans og på Dagens Nyheter.[2] Mellom 2006 og 2010 var han politisk sakkyndig for Kristdemokraterna i finansdepartementet.[1][3]
Fra 1992 var han gift med juristen professor Madeleine Leijonhufvud (1942–2018).[2][4]
Han døde i mai 2021 av covid-19.[1]
Bibliografi
- 1976 – Stålverk 80: verkligheten bakom drömmen. Stockholm: Norstedt. ISBN 91-1-765281-2.
- 1979 – Ett fall för ministären. Stockholm: LiberFörlag. ISBN 91-38-04753-5.
- 1994 – (Parentes?: en historia om svensk kärnkraft. Västerås: ABB Atom. ISBN 91-630-2976-6.
- 2002 – Pressetiken - i vems tjänst?. Stockholm: Institutet för mediestudier.
- 2003 – Sveriges tekniska attachéer 1945-2001: förlorad utpost. [Sverige: s.n.]
- 2004 – Marknadsbron: Svensk-norsk industrifond 1981-2004. Stockholm: Sellin & partner. ISBN 91-7055-308-4.
Referanser
- ^ a b c «Sigfrid Leijonhufvud död i covid-19». Svenska Dagbladet. 9. mai 2021.
- ^ a b Vem är det: Svensk Biografisk Handbok. P. A. Norstedt & Söners Förlag. 1993.
- ^ Birgitta Forsberg (28. november 2006). «91 okända makthavare - departement för departement». Affärsvärlden. Arkivert fra originalen 14. mars 2010. Besøkt 18. februar 2012.
- ^ «RATSIT - Personuppgifter för Carl Erik Sigfrid Leijonhufvud». RATSIT. Besøkt 1. september 2017.